Att vara ensam kan vara alldeles underbart och alldeles för djävligt. Det ligger väl i sakens natur att ensamt är ensamt och när det är som djävligast är det enda man vill, ja hela kroppen skriker efter det, att få dela ensamheten med någon. Att i alla fall få berätta för någon att man är ensam. Men vem kan man berätta det för? Det måste ju vara för en vän.... Ingen vet att jag är ensam. Jag ljuger för släkt och arbetskamrater. Om de frågar berättar jag om kompisar och flickvänner jag umgås med. Jag säger alltid att VI gjorde det och det. Fast sanningen är att JAG gjorde det och det. Vad hände på semestern då? Jo vi hittade en restresa till London, det var härligt säger jag.
Jag gillar att vara ensam också. För det mesta trivs jag bra i mitt eget sällskap men inte alltid. På fredag eftermiddag när arbetskamraterna ringer privatsamtal så hör jag hur de pratar med fruar, flickvänner och pojkvänner och planerar inför kvällen och helgen. Ibland gör jag det också fast i torre så att säga. Jag tar telefonen och låtsar att jag pratar med någon. Men ok, då köper jag vin, ja visst. Kommer de andra eller blir det bara du och jag? Jo men det blir kul att att träffa Anders och Eva och då är vi för oss själva i morgon i stället. Bra, vi ses om ett par timmar, puss puss. När jag sagt hej då till arbetskompisarna efter ett sådant samtal är det inte roligt att åka hem till ensamheten.
Jag har slutat att åka till Ica Maxi och handla på fredagarna efter jobbet. Jag står bara inte ut med att se alla par som handlar fredagsmys. Jag pallar inte Ikea. Jag avundas alla par som går omkring och planerar sina hem och sina liv tillsammans.
Jag har ju som tur är inte alltid varit ensam. Jag har varit sambo flera gånger och som mest i tio år men det tog slut. Du var min älskling och bästa vän, men det tog slut. Det tog slut. Saknar saknar saknar saknar. Min ensamhet kan jag inte dela med dig eller någon annan.
Jag hoppas att jag snart får dela tvåsamhet igen. Med en ny flickvän. Då ska vi köpa fredagsmys på Ica Maxi och jag ska hjälpa dig välja alldeles för många kuddar till vår soffa på Ikea om söndagarna.... Längtar längtar längar längtar och tårarna rinner.
Helvetes fredagskvällar. I morgon kommer det att kännas bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar