att ensamhet inte kan delas och att fredagskvällar är skit

Att vara ensam kan vara alldeles underbart och alldeles för djävligt. Det ligger väl i sakens natur att ensamt är ensamt och när det är som djävligast är det enda man vill, ja hela kroppen skriker efter det, att få dela ensamheten med någon. Att i alla fall få berätta för någon att man är ensam. Men vem kan man berätta det för? Det måste ju vara för en vän.... Ingen vet att jag är ensam. Jag ljuger för släkt och arbetskamrater. Om de frågar berättar jag om kompisar och flickvänner jag umgås med. Jag säger alltid att VI gjorde det och det. Fast sanningen är att JAG gjorde det och det. Vad hände på semestern då? Jo vi hittade en restresa till London, det var härligt säger jag.

Jag gillar att vara ensam också. För det mesta trivs jag bra i mitt eget sällskap men inte alltid. På fredag eftermiddag när arbetskamraterna ringer privatsamtal så hör jag hur de pratar med fruar, flickvänner och pojkvänner och planerar inför kvällen och helgen. Ibland gör jag det också fast i torre så att säga. Jag tar telefonen och låtsar att jag pratar med någon. Men ok, då köper jag vin, ja visst. Kommer de andra eller blir det bara du och jag? Jo men det blir kul att att träffa Anders och Eva och då är vi för oss själva i morgon i stället. Bra, vi ses om ett par timmar, puss puss. När jag sagt hej då till arbetskompisarna efter ett sådant samtal är det inte roligt att åka hem till ensamheten.

Jag har slutat att åka till Ica Maxi och handla på fredagarna efter jobbet. Jag står bara inte ut med att se alla par som handlar fredagsmys. Jag pallar inte Ikea. Jag avundas alla par som går omkring och planerar sina hem och sina liv tillsammans.

Jag har ju som tur är inte alltid varit ensam. Jag har varit sambo flera gånger och som mest i tio år men det tog slut. Du var min älskling och bästa vän, men det tog slut. Det tog slut. Saknar saknar saknar saknar. Min ensamhet kan jag inte dela med dig eller någon annan.

Jag hoppas att jag snart får dela tvåsamhet igen. Med en ny flickvän. Då ska vi köpa fredagsmys på Ica Maxi och jag ska hjälpa dig välja alldeles för många kuddar till vår soffa på Ikea om söndagarna.... Längtar längtar längar längtar och tårarna rinner.

Helvetes fredagskvällar. I morgon kommer det att kännas bättre.

att den där reklamen på tv om bakterier och pumptvål

Reklamen på tv säger att våra händer är fulla av bakterier och att tvålpumpen är smutsig och full av dem. Därför borde vi köpa någon ny no touch pump i stället. Men är det inte så att efter vi har rört den där pumpen så kommer det ut tvål och tanken med den tvålen är väl att tvätta händerna med den och då bli av med bakterierna.
Rätta mig om jag har fel men behöver vi då verkligen en no touch pump?

att man måste arbeta hårt

ja, man måste arbeta väldigt hårt för att se upptagen ut.
Finns det bättre sätt?

att pessimister alltid kallar sig realister

Måste nog kolla upp vad realister och optimister kallar sig...
Ja, det var nog bara det.

att de nya kundkorgarna på hjul är dåligt genomtänkta

Alla vet ju så klart att vi män inte känner till att man kan lämna tillbaka eller byta en skjorta vi köpt och sen hemma upptäckt att den inte passade. Vi låter den hänga i garderoben i någon slags förhoppning att den kanske kommer att passa senare någon gång. Tillika känner alla till att vi män inte har en aning om att vi kan fråga efter vägen om vi kört vilse. Letar man bara systematiskt så hittar man platsen man sökt och det oftast inom någon timma är devisen vi följer. Finns det någon som har missat att hudkrämer är något vi män likställer med kladd från marmeladburken och är något vi aldrig frivilligt skulle smeta in oss med. Möjligtvis då hellre marmelad när jag tänker efter, om man blir lite sugen alltså. En annan självklar sak för oss är att inte använda kundvagn när vi handlar. Vi bär våra matvaror i en korg så klart. Ibland blir de löjligt överfulla men det är inte värre än att hämta en till. Jag har provat med tre stycken några gånger men då får man oftast gå i omgångar. Låta en stå, bära fram två, ställa ifrån sig dem och gå tillbaks och hämta den tredje osv. Nu har det dykt upp ett problem, de där nya kundkorgarna ni vet med hjul. Självklart så drar vi inte dem efter oss utan vi bär dem som vanligt. Problemet är inte hjulen utan att de är så förbannat stora. Fyller man dem till brädden med en jäkla massa varor så blir de tunga. Ibland så tunga att att man inte orkar bära dem några längre sträckor, som bort till kassan tex. Det innebär att man måste stanna och vila och samtidigt se obekymrad ut över vikten. Det är en sak till vi män inte gör - stannar och vilar. Vem är det som försöker dra undan mattan för oss på detta viset? Vem i hela friden har uppfunnit de här dragbara stora kundkorgarna med hjul som kommer att orsaka ett rejält uppsving för sjukhusens hjärtavdelningar? Jag uppmanar härmed till en samlad protest. Återinför genast de bärvänliga små¨kundkorgarna utan hjul!!!!

att frisörer har det inte lätt

När de äntligen har klippt färdigt och man pendlat mellan "detta går åt helvete" och "fan, det här kan ju funka" så tar de fram den där grejen som blåser varmluft och fluffar till håret så att man ser helt onaturligt prydlig ut. När de sen frågar om man vill ha lite vax och man ber att få en klick i handen själv och fixar till det hela som man själv vill så ser de alltid ut som att, ja vi frisörer har det inte lätt.